agnetamartin.com © 2007 •

 

Dagens Citat: 

"Varje försök du gör att rätta en broder innebär att du tror att det är möjligt för dig att rätta, och detta kan endast vara egots högmod. Rättelse är av Gud Som inte vet någonting om högmod."

En Kurs i Mirakler

Textboken sid 209

 


Vem är Agneta Martin?

 

Jag är diplomerad andningspedagog sedan maj 2001. Jag kom i kontakt med Frigörande Andning 1996 på en helgkurs som anordnades av Växthuset på Väddö. Det var en fantastisk upplevelse och jag kände redan då att detta vill jag lära mig mera om och detta vill jag förmedla till andra människor. Det dröjde till 1999 innan jag påbörjade min 2-åriga utbildning till andningspedagog.

I början av 90-talet började jag på allvar söka meningen med livet och döden. 1993 kom jag i kontakt med A Course in Miracles. Jag gick då en introduktionskurs hos Marie Lindmark och fortsatte studera hos henne regelbundet under 3 år. När jag första gången höll boken i min hand så kände jag spontant att detta är den nya bibeln för mig. Det visade sig snart att detta var precis rätt tid för mig att läsa kursen. Jag drabbades av total utbrändhet i januari 1994 och blev av med mitt arbete i mars 1995. Kursen höll mig uppe och gav mig en ny syn på det som hände. Jag förstod att det fanns en mening med min sjukdom och min arbetslöshet.

Jag har studerat A Course in Miracles varje dag sedan dess. Den är en del av mig och jag känner att jag påverkas av den i mitt dagliga liv. Jag deltog under ett par år i översättningsarbetet och till min stora glädje så finns den från september 2004 på svenska och heter En Kurs i Mirakler.

Jag är 65 år och gift med min älskade Johan sedan 40 år. Vi har 3 barn och 6 barnbarn och bor i en villa i Åkersberga sedan 1976. Familjen är mycket viktig för mig och jag ägnar mycket tid åt att umgås med mina barn och barnbarn.

Jag är äldst av 6 syskon, min mamma födde mig när hon var 18 år, när hon var 24 år var vi 4 barn. Under mina första 16 år flyttade vi 19 ggr, min pappa var överste i flygvapnet. Han störtade med sitt Drakenplan för 36 år sedan.

Jag åkte till England 16 år gammal och träffade en underbar man från Iran. Jag blev med barn 17 år gammal, åkte hem till Sverige, trolovade mig med Changiz – men han fick åka hem till Iran för att ta hand om mamma och 5 syskon, hans pappa hade dött.

Jag fick föda vårt barn ensam och leva ensam i ca 4 år innan min Johan kom in i bilden. Johan adopterade min lilla flicka.

Jag har varit en ”duktig” flicka, mycket arbetsam och kompetent i allt jag gör. Jag har arbetat i 43 år och haft ca 20 olika jobb/arbetsplatser. Livet har varit min skola och jag har ingen speciell utbildning men har ändå lyckats göra så kallad karriär. Jag har varit en rörlig person och brukar tröttna på ett arbete efter 3 år. Första året lär man sig jobbet, andra året utvecklar man det, tredje året går det som på räls och sedan är det dags att byta. Jag har arbetat som chef, projektledare och konsult inom offentlig förvaltning och inom privat verksamhet och många år inom IT-branchen. De sista åren har jag drivit en enskild firma med inriktning mot projektledning vid systeminförande av Personaladministrativa system.

År 2001 lade jag till ett nytt ben i min firma. Förutom projektledning inom Dataområdet så har jag arbetat med frigörande andning, stresshantering och personlig utveckling. Parallellt med mitt vanliga jobb påbörjade jag en 2-årig utbildning till yogalärare.

Jag har alltid arbetat heltid, skött mina barn och vårt hem, varit med i olika föreningar som både har med barnen och mig själv att göra. Jag har fått en hel del påminnelser om att jag ”är ute och cyklar” när det gäller att ta på sig för mycket i form av sjukdomar, mobbning, arbetslöshet etc. Men jag har inte brytt mig så mycket om dem. Inte förrän jag fick min hjärnblödning. Äntligen har jag lärt mig att se annorlunda på livet. Äntligen har jag hittat hem till mitt sanna jag och jag känner att jag har så mycket att ge, jag är en resurs för vårt samhälle och jag är det på mitt sätt.

Den 23/7 2002 fick jag en hjärnblödning på lilla hjärnan, snart också en hjärtattack och lunginflammation. Jag var mycket sjuk, låg i koma i 10 dagar och var på väg över till andra sidan ett par gånger, detta kommer jag ihåg. Jag hade ett par nära döden-upplevelser.

Jag kom tillbaka, rehabiliterades på sjukhus ca 2 mån och mår nu jättebra. Men jag är inte som jag var innan och jag vill inte bli det heller. Jag mår inte bra av stress, klarar det helt enkelt inte och klarar inte av att arbeta med den enorma belastning som jag hade tidigare i mitt liv. i mitt ”gamla” jobb.

Varje morgon ca kl. 07.00 kliver jag ur sängen med glädje och läser en stund ur A Course in Miracles, därefter mediterar jag under ca 30 minuter. Det är en sådan befrielse att få börja dagen på detta sätt och jag känner att jag har en stunds kommunikation med Gud som start på min dag. Jag avslutar dagen ungefär på samma sätt.

En annan viktig funktion i mitt liv är ”att andas” och då menar jag frigörande andning, medveten andning och andning under avslappning.

Jag vill hela mig själv så att jag kan leva fullt ut och också hjälpa andra människor att helas tillsammans med mig.

Jag vill leva i kärlek till alla människor och allting på vår jord.

Jag är fylld av energi och av längtan efter att få ta min plats i Guds plan för oss alla här på jorden.

Med A Course in Miracles som grund vill jag skapa ett andligt rum där vi kan ta vara på den vishet, den kärlek, det engagemang, den oräddhet och den kreativitet som finns hos alla.

Egna upplevelser under Frigörande Andning.

En frigörande andning om min födelse!

8/12 1999

Upplevelsen inträffade under min utbildning till andningspedagog. Jag satt på golvet i Sofias famn. Jag kände verkligen att hon var som min mamma, liten och spröd. Jag kände mig ledsen för att jag inte vågade tro att min mamma orkade med mig.

Jag lade mig på rygg.

Jag såg ett gyllene frö som kom från Gud. Det var ett ljust ljust frö och det var jag. Det kändes så tydligt att jag kommer från Gud och jag kände hur detta lilla gyllene frö planterades in i mammas ägg i livmodern. Allt var underbart. Ägget blev så småningom befruktat med pappas spermier.

Sedan blev allt svart och en stark känsla kom till mig. Jag ville inte födas. Jag kände så starkt att min mamma och pappa inte ville ha mig. De är för unga och det är inte rätt tid. Jag försökte strypa mig själv med mina små händer. Ett ljus skymtade förbi då och då. Jag hade ont i halsen och en känsla av att bli strypt. Jag ville inte födas, jag ville tillbaka till Gud.

Det hör till saken att jag blev till när mamma och pappa var mycket unga och ännu inte gifta. Pappa studerade och mamma bodde hemma hos mormor och morfar.

Jag lade mig på sidan i fosterställning. Sofia höll om mig. Det var underbart. Jag kände att jag var kvar i min mammas livmoder och där var det tryggt och varmt. Jag ville stanna kvar här för evigt.

Fortsättning på frigörande andning om min födelse!

9/12 1999

Detta är en fortsättning på andningen om min födelse. Jag befinner mig fortfarande i min mammas livmoder. Denna gång är det Dag som assisterar mig.

Ingenting speciellt händer, jag ligger kvar i den mörka livmodern och tycker att det är lugnt och skönt. Så är det ända till dess Lena-Kristina (vår lärare) provocerar mig, hon tjatar på mig så som min mamma brukade tjata på mig när jag var liten.

Jag hör en röst som ropar till mig. Det är mitt ofödda lilla barnbarn – Emilia född 6/2 2000. Min dotter Tina hade haft en svår graviditet och senare under år 2000 skiljde sig Niklas och Tina. Emilia ropade till mig ”skynda dig och kom ut mormor, jag behöver dig”.

Det fick mig att andas mycket snabbare och kraftigare. Jag kände att jag kom in i en förlossning. Dels var jag det lilla barnet som drevs ut ur födelsekanalen och dels så var jag modern som precis födde ett barn. Det lilla barnet skrek, det gjorde så ont i huvudet. Modern skrek, det gjorde så ont. Jag vet att jag låg precis som när man föder barn och att jag skrek.

Plötsligt försvann smärtan och jag kände en sådan himlastormande lycka och glädje. Jag började skratta högt och mitt i skrattet så fick jag en orgasm och jag kände mig så lycklig över att vara född till denna värld.

Dessa båda andningar har givit mig en stor befrielse och jag känner att jag i och med denna upplevelse har kunnat släppa mycket av mina blockeringar som härstammar från barndomen och från att inte vara önskad och älskad.

.